Malin

Idag sa jag hejdå till nyckeln till mitt gamla liv.
Märklig känsla det där, att lämna "allt" bakom sig och börja om på nytt.


Men vad gör vi? Nu kör vi...

Eftersom det är sista Augusti idag, vilket innebär 1 September skulle man kunna tro att jag sitter och... Hm..? Haha. Det är nämligen sagt att från och med 1 September blir det allvar, SKÄRPNING MALIN. Fast tycker ändå att jag lyckats bra de sista veckorna.
Måste sluta med all skit. Som t.ex. så ska jag dessutom införa en ny regel i nya lyan (eftersom jag har en uppsjö av prylar) att varje gång jag inhandlar något nytt så måste en grej av det jag redan har kastas! Håra ord. Ska försöka fullfölja dem också...
Känns som att September bli fullspäckat med en massa roligheter.
Kan väl bara nämna några utav alla punkter;

* Fira 1 år.
* Fölfölja mitt nya liv. Min nya livsstil.
* London Baby.
* Flytten såklart.
* Körkorts"fest".
* Älskade Göteborg?(!)
*Stockholm?(!)

Efter denna korta, ointressanta och ganska så ohändelserika lista (o - bästa som finns) så börja jag tänka på lite annat, sådana grejer jag skulle vilja skriva upp, men som är ganska så tidiga och som får behållas inom mig - än så länge ialf.

Samt att min hjärna har gått på högvarv idag, fan, fan, fan säger jag bara... Jag måste hålla mig kvar, får inte falla dit...  Jag hade ju bestämt att aldrig trilla dig, men tror serru att jag är ganska så på väg. Ialf ifall allt fortsätter i dessa banor. Ska försöka att bibehålla min kontroll : )

Oh yeah, en bild från en av de mest omtalande dagarna - älskade Studenten.

Jag lyssnade och utan att riktigt hinna fånga upp de 3 orden så trädde ett stort leende fram i mitt ansikte.
Äntligen, äntligen säger jag bara. Vägen dit var lång och jag älskar varje sekund av det.
Din och även s.k. min älskade s60.

Love it.

Hej där din drogigasjukling.

Sjukt när tanken slog mig.
Allra sista natten, själv, knäppt.

Torsdagskvällen är full igång och jag stressar runt som aldrig förr. Mycket som är i fokus nu, hoppas allt lägger sig snart så jag får tillbringa mer tid till mina nära och kära.
Finns en del som behöver planeras också, flyget lyfter snart! Wroom...
Sen går det ju tåg vardag till andra roliga städer än Örebro. Haha .

I morgon är det fredag, fullbokad dag, men i morgon klockan 19;15 är det helg.
Sååå, jag har laddat genom att lägga allt på kylning.

Känns nästan som att jag lever ett ungkarlsliv, de nätterna jag spenderar hemma så bor jag i om inte med kartonger, jag har inte lagat mat på över 1 vecka eftersom jag inte har några redskap, jag äger inga blommor, jag har tappat min perfektionistiska sida och min kyl består endast av alkohol... Hahaha.

Om ett dygn så kör vi .

Hej Bruce!

Jag vaknar upp och är genom förkyld.
Jag vill börja skolan som alla andra gör. Vill lägga ner nya och fina böcker i väskan, anteckna, lära mig nya saker... AAAH. Shit, skolan är kanske mitt liv ändå?
Fast å andra sidan, fy i helvete vad skönt att slippa skolan ett tag, jag kommer nog återvända men FÖRST, ska jag leva mitt. Som jag redan är mitt uppe i.
För går jag i skolan nu...Kan jag ju inte göra det jag har längtat mest över att få göra.

Vet inte ifall det är för att jag ganska så precis har vaknat eller att jag har en viss tanke i mitt huvud, eller att jag blir påmind om dig?! - Men jag är så enormt motiverad och känner att  nu jäklar, nu kör vi.

Trodde väl aldrig att detta skulle sluta som en hemmafru i Örebro?!
Men jo-då, idag är det nämligen så att jag är hemmafru, klockan 6 ska maten stå på bordet och då kommer karln hem, vi käkar och lever lyckliga i alla vår dar.
Sättet du har håret blir så karlalikt.
Flytt snart.
Kanske jag kan återva en hemmafru i Örebro eller blir det hemmafru i Norrland?

Fast ikväll spricker nog bubblan när jag ska upp för att titta på the last show av Fashion Pack. Sen ska vi återgå till att leva lyckliga i våra nya och braiga liv.

Såå, för att hålla mina ord, bäst att traska iväg för att handla.

Min sista dag med sovmorgon som börjar med att förstöras genom att mina grannar gilla att borra i väggarna.
Trots att det tar halvt emot bestämmer jag mig för att stiga upp, tassar omkring halvt naken för att hitta något att dra på mig, samtidigt som det ringer på dörren. Där, utanför min dörr står en kille från hyresföreningen, han ska laga min ugn.
Några paniksekunder senare hittade jag en tröja bland alla kartonger som jag kunde dra på mig. Jag öppnar dörren, vilket inte kan ha varit en härlig syn, där står jag med morgonfrilla, en tröja, flottig och är sliten efter en trevlig utgång kvällen därpå.
Ni kan ju dessutom tänka er hur lägenheten ser ut, full med kartonger, flaskor och burkar från gårdagskvällen, grejer överallt med andra ord. 
Säger bara Tack och lov att jag hann öppna innan han gick in med egen nyckel, som jag för några dagar tidgare sagt att han kunde göra ifall ja ej var hemma (eftersom jag inte visste vilken dag han skulle komma), men varför kom han just denna morgon? Hahha...
Hade han kommit 2 min tidigare hade det blivit en riktig nakenchock... Hahaha
 

Det sägs att man ska sluta när man är på topp, är det verkligen så?
För i sådant fall skulle jag ha slutat för ett bra tag sedan. Tror nämligen att jag är nerför berget och ner i en djup grop där jag kommer få problem att gräva mig upp. Allt bara kväver mig.
Låter desperat och som något fruktansvärt.
Jag skulle annars använda mig av ordet Love.
Det är ju när man släpper in det som man faktiskt känner av allt det där inom sig, innan är man hård som turtelsskyddskalet.
Fast så illa är det nog inte, än.

Nu har min käraste precis lämnat mig och plötsligt så uppstod det en tom, en väldigt tom känsla. 
Är ganska så van att ha dig eller er vid mig. 
Tror det blir värre ju flitigare vi umgås. 
Ska väl snart krypa ner i min säng och lägga mig och läsa. Eller...? Tror både du och jag vet vart jag hamnar ikväll. 
I'm 15 again. 
Jag försvinner, är på rymmen och återvänder när solen gått upp med ett leende på läpparna och tror inte att något märks. 
Sådant struntprat Malin. 
Va lite seriös, Tack.

Slutar här och avslöjar inget mer, inte nu, nu ikväll. Ska spendera de sista timmarna på ett flitigt sätt. 


 

Denna kväll var ganska god... På många sätt och vis.
Be strong or Not.

Jag blir chockad över mig själv. Över att jag klarar av att göra detta ännu en gång.
Förut gick det som på en dans, nu känns allt knäppt.
Sååå...
Ska man vara stolt? Eller bara ännu en gång nicka på huvudet och skratta rakt upp i ansiktet på den framför sig?
Tror inte vi snackar samma språk, inte med samma förståelse. Det du tänker och ser är inte det som är verkligheten.
Sug på den. Fuck of.

Mitt nya liv har startat....

Ska man återvända eller kanske fortsätta den nya stilen?
Jag vet inte ifall detta blir en engångsförteelse eller ifall jag faktiskt kommer att fortsätta.
Att göra sådant som alla förr eller senare, vissa misslyckas och andra lyckas, jag gör en comeback utan att ens haft en karriär.

På en blogg skrivs det oftast om ens liv, ens vardag, ens tankar och funderingar.
Jag kan också dela med mig... Frågan är varför folk vill gotta sig i det?
Har ett "såå sjukt" intressant liv.

De senaste tre månaderna, dem har varit annorlunda, spännande och ganska så underhållande.

Jag måste bara komma på en lösning, ifall jag ska fortsätta med allt, ge allt och få uppleva allt igen, eller hålla mig tillbaka och sedan inse vad jag precis missat?

Saker och ting har helt enkelt förändrats....