Ett "oväntat" hejdå.

Usch!
Jag är frustrerad, ledsen och arg. Känner mig lurad, förolämpad och besviken. Hm... Finner inga ord som EXAKT passar in över just vad jag känner. Är någon blandning utav alltihop som jag skrev.
Önskar jag kunde tränga mig in, ihopp om att få en förståelse.
Ett svar på min fråga som alltid dyker upp när det gäller dig, VARFÖR?
Har förut fått höra ordet "svin", jo-tack, bara förnamnet. Ändå vill jag aldrig inse det, ihopp om att alltid få se något bättre. Fast tror detta var droppen, på allvar.

Kanske detta egentligen är det bästa för att jag ska inse sanningen och kunna fortsätta här fram över, det kanske krävdes ett hårt beslut från andra sidan...? Det är ialf så jag känner, ett hårt "besked" utan förvarning.

En såå liten grej kan orsaka så mycket. Det är sinnessjukt.

Det var ditt sätt att få säga hejdå. Så Hejdå min vän, jag tackar för den tid jag haft med dig. Den var underbar och kärleksfull. Trots de s.k. "döda" stunderna man inte hördes vid, men du fanns ändå alltid där. Just det, det var F-a-n-n-s.
Det är så uppenbart, man gör inte detta om man inte vill förmedla något annat än just detta.
Hejdå, ska inte sakna det, men kommer göra det ändå.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0