Shopping är terapi...!
Sitter och tittar lite fundersamt över alla påsar som fick följa med mig hem idag och som nu täcker upp hela sängen. Hur kunde de bli så många? Dessutom fick jag inte med mig hem något utav det jag skulle ha. Hm... Känner dessutom att alvedonen börjar gå ur kroppen, usch! Är helt död. Varför jag trotsa med att gå upp på stan? Jo, hade lite ärenden som måste fixas innan lördag, eftersom det blir fest då. Ska på 30 års partaj, så var tvungen att försöka fixa lite inför det.
Var inne på indiska och kändes som jag köpte upp halva butiken, riktigt så illa var det ju förstås inte men fick gå tre vändor till kassan med alla grejer för det var så mycket, men hon kassörskan tacka och log så glatt! Kollade nu i påsen och började asgarva högt, har köpt en uggla. En paljettuggla, vett-i-tusan vart den ska få bo, ska ialf visa den för Kajsa och hon kommer nog att garva hon med.
Fick även med mig hem lite nya sängkläder (något som jag verkligen börjar få mycket av men å andra sidan är det roligt att köpa sängkläder), tänker försvara mig med att jag varit på jakt efter liknande i en evighet och nu fann jag dem, var i alla fall nästan som jag tänkt mig. Hur som, kom till saken Malin, det är nämligen såhär, att nu längtar jag till städningsdags, för jag vill byta sängkläder. Måste vara febern som gör mig tokig, eftersom jag inte gillar att städa. Eller har jag kanske bosniska gener inom mig (haha, skämt och sido), men det är något jag och en kollega brukar skämta om då hon gillar att städa. Hon är söt hon.
Shopping är verkligen terapi, eller är det så att den är terapi för stunden och i själva verket bara ökar problem som leder till att du måste "gå i terapi", alltså shoppingen...!?
Men det känns ju så bra, ialf för stunden när man får handla lite och man blir genast på bättre humör. Nu var ju jag iofs redan på bra humör, men ändå. Jag känner mig manisk när jag går där...
Var inne på indiska och kändes som jag köpte upp halva butiken, riktigt så illa var det ju förstås inte men fick gå tre vändor till kassan med alla grejer för det var så mycket, men hon kassörskan tacka och log så glatt! Kollade nu i påsen och började asgarva högt, har köpt en uggla. En paljettuggla, vett-i-tusan vart den ska få bo, ska ialf visa den för Kajsa och hon kommer nog att garva hon med.
Fick även med mig hem lite nya sängkläder (något som jag verkligen börjar få mycket av men å andra sidan är det roligt att köpa sängkläder), tänker försvara mig med att jag varit på jakt efter liknande i en evighet och nu fann jag dem, var i alla fall nästan som jag tänkt mig. Hur som, kom till saken Malin, det är nämligen såhär, att nu längtar jag till städningsdags, för jag vill byta sängkläder. Måste vara febern som gör mig tokig, eftersom jag inte gillar att städa. Eller har jag kanske bosniska gener inom mig (haha, skämt och sido), men det är något jag och en kollega brukar skämta om då hon gillar att städa. Hon är söt hon.
Shopping är verkligen terapi, eller är det så att den är terapi för stunden och i själva verket bara ökar problem som leder till att du måste "gå i terapi", alltså shoppingen...!?
Men det känns ju så bra, ialf för stunden när man får handla lite och man blir genast på bättre humör. Nu var ju jag iofs redan på bra humör, men ändå. Jag känner mig manisk när jag går där...
Kommentarer
Trackback
