Allt kan rasa när du minst anar det.
Var nog nu minst en vecka sedan jag satt här och skrev lite.
Känner att man inser aldrig förens det är försent att allting i ens närhet, vardag kan ändras på mindre än en sekund. Plötsligt händer det liksom. Otäckt när det inträffar något liknande.
Denna gång var inte jag den drabbade även om jag får ta del utav det hela, kan inte göra annat än trots att du gjort fel lida med dig. Var det värt det? Plötsligt föll allting ifrån dig.
Just nu ligger jag i min säng, bland mina röda sängkläder som står mig väldigt nära hjärtat mitt, jag vill skriva "av mig", men blir samtidigt lite tom inombords. Lyssnar på djupa texter som får en att fundera över det mesta. Vill göra så mycket men vet ändå inte vad jag vill, eller vad, vart jag ska börja?!
Har förstått att jag alltid kommer kämpa med dessa känslor, de kommer aldrig försvinna helt, men jag kan lära mig att hantera dem på rätt sätt.
Ska snart stänga ner denna skärm, bädda ner mig i täcket och öppna en bok. Läser just nu en självbiografi, han var en utav de drabbade som förlorade hela sin familj i Tsunamin i Thailand år 2004. Otäckt.
Skön match igår mot Mora, woopa... Kungar är dem!
Redan onsdag i morgon, veckorna bara rusar förbi och snart är det redan jul och år 2011 är över, haha. Fattar seriöst inte vart de sista 5 åren tagit vägen? 2010..? 2011..? Hmms... Har någon btw förslag på vad man kan göra under julen, som dämpar alla känslor, så hojta till. Vill helst lämna denna stad över jul och nyår, allra helst detta land.
Jag gillar inte julen. Den ska vara lycklig men tycker nästintill att den (rent generellt) är mer sorglig än lycklig. Önskar jag kunde få bort dessa åsikter och göra som alla andra, tycka att det bara är en enda stor mysfaktor med julen, kanske allt detta kommer tillbaka den dagen man väljer att skaffa smått.
Det är mer ett stressmoment. Blä.
Får ändå dåligt samvete för jag känner som jag känner, ialf mot N. den tradionella typen och det gör ont i mig när man får börja om med nya traditioner när det inte är på egen vilja.
Visst, det kan vara mysigt med första advent, det ska vara ljus, gemenskap och "mysigt", men sen räcker det då det mestadels leder till ångest och stress.
Julen var något fint då det inte var ett måste, idag är handeln inblandad på tok för mycket och allt känns som att det skall göras för alla andra gör det eller för att det bör vara så, och där försvann det där mysiga som många vill åt och som många pratar om.
Skulle kunna skriva en hel uppsats om varför julen blev sorglig i mina ögon, haha! Men ska inte trötta ut det, dumt att slita ut ordena.
Och för att plocka fram lite positivt, klart det finns lite positiva saker med julen.... Eller..?
Känner att man inser aldrig förens det är försent att allting i ens närhet, vardag kan ändras på mindre än en sekund. Plötsligt händer det liksom. Otäckt när det inträffar något liknande.
Denna gång var inte jag den drabbade även om jag får ta del utav det hela, kan inte göra annat än trots att du gjort fel lida med dig. Var det värt det? Plötsligt föll allting ifrån dig.
Just nu ligger jag i min säng, bland mina röda sängkläder som står mig väldigt nära hjärtat mitt, jag vill skriva "av mig", men blir samtidigt lite tom inombords. Lyssnar på djupa texter som får en att fundera över det mesta. Vill göra så mycket men vet ändå inte vad jag vill, eller vad, vart jag ska börja?!
Har förstått att jag alltid kommer kämpa med dessa känslor, de kommer aldrig försvinna helt, men jag kan lära mig att hantera dem på rätt sätt.
Ska snart stänga ner denna skärm, bädda ner mig i täcket och öppna en bok. Läser just nu en självbiografi, han var en utav de drabbade som förlorade hela sin familj i Tsunamin i Thailand år 2004. Otäckt.
Skön match igår mot Mora, woopa... Kungar är dem!
Redan onsdag i morgon, veckorna bara rusar förbi och snart är det redan jul och år 2011 är över, haha. Fattar seriöst inte vart de sista 5 åren tagit vägen? 2010..? 2011..? Hmms... Har någon btw förslag på vad man kan göra under julen, som dämpar alla känslor, så hojta till. Vill helst lämna denna stad över jul och nyår, allra helst detta land.
Jag gillar inte julen. Den ska vara lycklig men tycker nästintill att den (rent generellt) är mer sorglig än lycklig. Önskar jag kunde få bort dessa åsikter och göra som alla andra, tycka att det bara är en enda stor mysfaktor med julen, kanske allt detta kommer tillbaka den dagen man väljer att skaffa smått.
Det är mer ett stressmoment. Blä.
Får ändå dåligt samvete för jag känner som jag känner, ialf mot N. den tradionella typen och det gör ont i mig när man får börja om med nya traditioner när det inte är på egen vilja.
Visst, det kan vara mysigt med första advent, det ska vara ljus, gemenskap och "mysigt", men sen räcker det då det mestadels leder till ångest och stress.
Julen var något fint då det inte var ett måste, idag är handeln inblandad på tok för mycket och allt känns som att det skall göras för alla andra gör det eller för att det bör vara så, och där försvann det där mysiga som många vill åt och som många pratar om.
Skulle kunna skriva en hel uppsats om varför julen blev sorglig i mina ögon, haha! Men ska inte trötta ut det, dumt att slita ut ordena.
Och för att plocka fram lite positivt, klart det finns lite positiva saker med julen.... Eller..?
Kommentarer
Trackback
