Komiskt.
Ibland ska man verkligen ha lite tur eller vad man vill kalla det.
Det började i fredags när vi var ute (då jag var nykter) och eftersom jag då var ganska så klar i huvudet har man lite bättre tänkar förmåga. Jag mötte en utav vakterna vid toan, vi hade ögonkontakt och det enda jag kunde tänka var "vart tusan har jag mött denna människa?? Har pratat med honom, varför är han så bekant?". Inget mer "hände" så tanken försvann ganska så snabbt.
Kvällen efter då vi gick ut står denna vakt vid insläppet/ingången. Han tittar återigen, vi hälsar och det första han säger är "jag känner igen dig", han tittar på mitt leg, halvt som halvt nykter tänker jag varför tittar han så fruktansvärt länge på mitt leg för...?
Han tittar på leget, tittar mig i ögonen och säger sedan, "du gick på Risbergska va?, du gick betvet, du hade UF, vet du nu vem jag är?" Hahahha, så jäkla komiskt, då kopplar det hela att jag hade han som lärare i 1år, dock så mejlade vi mest och hade några möten, riktigt roligt. Och Tack vare detta fick Erika följa med in ; ) Wohoo, woop, woop, kändes fruktansvärt skönt att få placera det hela, varför han var så bekant för ;P
