Sömnbrist

Det märks att jag under de senaste dygnen inte sovit så mycket, vilket är självförvållat men idag får jag verkligen känna att det inte är värt det, då jag vid sömnbrist bryter ihop för ingenting.
Är så nära till gråt... Allt är "såå" sorgligt. Usch, jobbigt när de blir så.
Ska ikväll försöka komma i säng lite tidigare. Hade jag tänkt.

Dessutom så leder sömnbrist till överanalyserande, har gått och grubblat och grubblat, oroat mig och vet innerst inne att jag ändå inget kan göra/påverka det hela. Hänt har hänt, men kan ändå inte släppa tanken.

Fan, att man aldrig lär sig. Vet att jag alltid blir så här psyko, jobbig när jag sovit för lite.
 Ändå tillåter jag mig under flera dygn att tro jag är någon jäkla superhjälte eller något som aldrig behöver sova : ) Hahaha!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0