Spårlöst försvunnen.
Detta är helt galet sjukt.
För två år sedan ( tror jag ) fick jag i födelsedagspresent ett gosedjur av Kajsa och Louise. Ett gosedjur som fick en stor plats i mitt hjärta och en stor plats i min vardag.
Jag kan bli barnsligt kär i saker, även ifall det inte andas. Vilket jag blev.
Den hette Kajlo. Ett utmärkt namn, ett gulligt och fint namn för denna lilla varelse.
Den tog av min energi och folk störde sig på mig att jag kunde kretsa så mycket kring denna lilla giraffapa.
Men en dag, när jag skulle åka hemifrån, sova hos Max så fick jag inte ta med mig Kajlo, han tyckte det var onödigt, så jag lämnade honom på sängen, det sista jag gjorde var att titta på honom, sa hejdå och tänkte "ses i morgon".
Men det gjorde vi aldrig...
Dagen efter, vilket var en lördag, när jag kom hem så var Kajlo borta, ingen hade sett honom, hört honom eller rört honom.
Vart var han? Vem hade tagit honom?
Det tog tid innan jag vågade berätta att han var borta, hur kunde man slarva bort lille Kajlo?
Hur som, han var helt enkelt spårlöst försvunnen.
Misstänkt, ingen.
Efter en viss tid med mycket om och men så fick jag släppa tanken, men den fanns ändå där. Hur fasen försvann han? Vem tycker det är kul att ta min älskade Kajlo?!
Nu två år senare (tror jag, han försvann ganska tidigt efter jag fått honom) så dök han upp.
Han dök verkligen upp från ingenstans. Hittade honom i mitt källarförråd i en resväska?!
Men vem sjuttsingen har lagt honom där, för jag sa "hejdå" till honom den där fredagen, och då låg han på min säng.
Så nu ställer jag fråga, vem har lagt Kajlo i en resväska ? (han är mörkrädd)
Den frågan är inte jätte viktig, för han är funnen, han är hemma - i sitt hem igen.
Igor blev glad, han har en kompis nu är dem glada och belåtna på min säng.
Jag ska aldrig släppa ögat från någon av dem igen. För se hur det kan sluta.
Med andra ord, jag är glad igen. Han är hemma :)
Och kanske detta verkar skumt eller bara barnsligt, men kärlek som kärlek.
Det är inte ovanligt att jag blir förälskad i liknande ting, och skuldkänslor för dem är inte ovanligt.
Här är jag och Kajlo, samma kväll som jag fick honom...
Det sjuka är att Kajlo bara är ett gosedjur<3
Ett gosedjur kan få väldigt stor betydelse i mitt liv.
