Malin

Gamla bilder gör så att gamla minnen väcks inom mig.
Fast jag har en annan syn när jag ser på det.
Svårt att känna igen.
När jag ser vissa, och vet hur jag kände mig inom mig blir jag helt om inom mig.
Det var nog ett av de värsta som inträffat.
Jag pratar alltså om bilder från när jag var 10-12 år, högstadiet, och bilder från högstadiet till nu.
Men syftar framför allt på dem när jag var yngre.
Det är både bra och dåliga minnen:)
Konstigt det är ....
Alla förändringar... Positivt och negativt.
Såg en från Sthlm år 2006, var där med Mamma, Niklas och syster... Jobbig bild.
10 oktober 2007, det var sista gången.
Finns hundra mer... Fast behöver inte delar inte md mig allt.
Jag hitttade bilder då man levde och tyckte inte att det fanns några bekymmer eller motgångar, fast verkligheten var bara att man inte vuxit upp till dem ännu, dem låg över än och väntade tills jag nådde upp. Då man senare fick inse hur det ser och såg ut. Vill tillbaka till den perioden då man inte kunde se det där. Då själva problemet inte var en verklighet och man trodde fanns långt borta ifrån en.
Har dessutom inte tänkt på samma sätt som förut, när jag tittar på en bild ser jag det som alla andra ser, men på er ser jag dessutom vad som finns under, inte allt men del. Det tråkiga var att man inte såg det när bilden togs, utan nu 4 år efteråt. <3

Jag är inte negativ eller ledsen osv, inser bara verkligheten när jag tittar tillbaka på vad som har hänt. Det är då man blir konfronterad, en gång för alla.