Guldfynd igen.
Ni som läst här eller pratat med mig vet att det har varit mycket trassel med mitt kära "tro, hopp & kärlek" halsband.
En som jobbade på Guldfynd på Marieberg hade sönder det och lade tillbaka det i asken och sa "det här var ju synd".
Hur som helst, jag blev riktigt förbannad då, och tycker att jobbar man med smycken ska man väl ändå kunna sitt jobb. De har ju verktyg för att kunna lösa olika "problem". Det höll pappa med mig om.
När jag lugnat mig några dagar, vilket kan vara bra så jag inte brusar upp igen, gick jag ialf till Guldfynd på stan, vid stortorget (tycker dem är bättre än guldfynd på krämaren), och säger bara TACK OCH LOV, att jag inte gick dit tidigare.
Jag berättade vad som inträffat och hon blev riktigt upprörd och sa att sådär fick det inte gå till, hon sa "vi som jobbar på guldfynd ska ju kunna fixa en kedja?!".
Så hon löste det och lagade mitt "tro, hopp & kärlek" halsband! Tack till dig! =)
Hon sa även att egentligen skulle jag fått en ny kedja på marieberg, för har dem sönder något får dem ersätta det - inte jag.
Jag orkar inte krångla med den andra tanten för hon var ändå så puckad, för nu är ialf halsbandet helt!
Men ialf, den braiga vid stortorget tyckte det var dålig stil och när jag betalade sa hon "jag skickar med dig en nalle, som tröst. Inte lika bra tröst kanske, men bättre än ingenting".
- Det kallar jag service! :) (inte enbart för nallen, utan för den otroligt braiga hjälpen som jag faktiskt fick)
Söt va?
Förresten, när jag skulle betala och hon fick mitt legitimation, titta hon på det och sa "ojoj, här var du dig inte lik".
Hahha... Sen fråga hon vilket som var äkta och fejk, då jag svara båda är fejk ;)
Hon bara "Jaha... Ja det är nästan halva nöjet med mitt jobb att få se hur alla ser ut på leggen ..."
Haha, coola tant med den super braiga servicen... :)
