4 dagars skrivande.
Känner nu 4 dagar senare att det är dags att skriva något här. Skärpning Malin! Fast har haft fullt upp på annat håll, gjort saker som får min tid att gå väldigt fort och som känns lite viktigare än att skriva några ovärdefulla rader här. Fast det är klart, för några så är dessa rader ganska så betydesefulla, det har jag fått höra med ord (t.o.m. haha).
De senaste dagarna har utåt sett varit ganska så Oväsentliga, men jag har haft det riktigt kul och skulle gärna göra dem. Fick dessutom reda på några timmar försent att lördagen kunde ha blivit ännu bättre än vad den blev, hur detta skulle kunna gå till...?(!) Så sant, hoppas det blir fler sådana tillfällen snart här framöver.
Idag är det 4 dagar kvar till julafton, för 10 år sedan vid denna tidpunkt var man spänd och hade en sådan fruktansvärd längtan efter självaste julaftonen. Den tanken slog mig när jag förut såg små barn. Själv så ogillar jag julen väldigt mycket. Har börjat gjort det sen man blev äldre/vuxen. Kanske att jag skulle tycka det kändes "värdefullt" att fira den dagen jag har egna barn, men idag? - NejTaack.
Hade jag inte en resa inbokad lite längre fram i planeringen hade jag annars (mer än gärna) lagt den nu i december, över julaftonen.
Har ialf varit på marieberg en sväng idag, förstår egentligen inte varför jag gav mig ut i detta kaos, folk överallt som blir nästintill hysteriska och det är julklappar efter julkappar...!
Jag var ialf där med Katarina, Stina och Lisa. Efter en timma eller två som känts som en evighet i all folkmassa så åkte vi därifrån, då var jag lika yr i huvudet som om jag kört irländsk julafton.
Nu har jag precis kommit hem, har tänt ljus i hela lägenheten (då det är svinigt kallt, trots jag har satt full värme på alla element) så nu har jag en väldigt trivsam stämmning.
Känner dessutom hur mina ögonlock börjar bli tyngre och tyngre... Shit, jag som hade tänkt att läsa lite, får se hur bra det går.
På tal om läsa, som jag kopplar till böcker, är inte det ett utav det värsta som finns? - När man får känslor för någon i en bok?? Ibland så får man för sig att man blivit nära kompis med någon, sen ska man återberätta något roligt som denna person har sagt och precis innan blir man påmind av sig själv att det bara är en påhittad person som faktiskt inte existerar. Det är hemskt! Har precis fått sådana deja vu känslor över en människa i den senaste boken jag läste, det värsta är att dem vill inte riktigt släppa.
Hur som, ska försöka hålla mig vaken för att påbörja en ny bok.
En tomte... Dock så finns det nästan bara svarta sådana hos mig.
Lite pynt ialf, men de röda kanske får flytta med den dagen smått finns med och julen kanske, men bara kanske kan bli en så kallad värdefull tradition.
