Nejtack.

När man bemöts av något man inte vill bemöta, så skjuter man det ifrån sig.
Lägger det åt sidan och fortsätter frammåt.
När den där högen som finns på sidan är överfull blir det segt att tänka och det mesta gnager inom sig.
Man kurrar ihop sig och tar fram högen och börjar lösa upp dessa bekymmer.
Tänka, analysera och få fram en lösning, för att sedan kunna lägga det bakom sig med ett leende utan bekymmer.
Under denna tid blir man avstängd från verkligheten för att all sin energi går att lösa upp ihopknutna knutar som funnit där för länge utan att någon löst dem.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0