Labil
Humöret åker en bergochdalbana som aldrig vill ta slut, ena stunden är det ingenting, nästa stund blir jag arg/irriterad på minsta lilla sak, samtidigt som jag får en ångest över min reaktion, för det jag vill "visa" är inte det som visas...
Denna bergochdalbana har varat under några dagar och tycks aldrig vilja ge sig, men blir så frusterad/irriterad att det gör ont i kroppen, nästan som att det krampar.
Det är jobbigt för jag kan inte hantera det, med andra ord mitt humör är för tillfället ganska så pass labilt.
Dessutom går det ut över dem som står mig närmast, alla får sig en varsin skopa.
Men ilskan som brusar upp har förmodligen en annan orsak, eller?
Ungefär att det nu bara börjar rinna över, att jag inte kan ta emot mer.
Synd om er andra som inte är inblandade men som också får ta del av det.
Om en timma ska jag stå på resecentrum och hämta dig, så ska föröska vila (om det går) tills dess så kanske, men bara kanske jag kan bli på bättre humör för stunden?!
Och denna dag som skulle kunna bli toppbra, slutade 9:30, kunde ha gjort massor, men min energi går åt att försöka hantera humöret?! Men tror jag vet varifrån allting grundar sig... Den tanken gör mig ännu mer förbannad!
Hejdå, innan jag klottrar ner sådant som jag får ångra sen.
