Malin

Gud vad fort tiden går, snart bara 1 månad kvar till julafton.
Jag längtar inte, jag har ganska så svårt för julen. Tycker att den blir upphasad och fylld med hysteri. Jag har gillat julen, men det var när man var mindre, då man inte märkte av vad som fanns under ytan, då det enda man såg var en hög med paket och en jultomte som jämt och ständigt fick mig att svimma.
Klart det kan vara mysigt när man till första advent har fyllt hemmet med ljus, mysiga kuddar, julstjärnor, adventsljusstakar, sitta framför tv:n, tar fram julmust, känna hur glöggen doftar medan man knaprar på en pepparkaka, eller vad vet jag?
Det låter mysigt, men riktigt så blir det aldrig och det känns som att alla tänker att julen är mysig och då är man tillsammans osv.. Men tänk dom som inte har någon att fira sin jul med?
Samtidigt tänk er själva, det känns som att julen ska vara så idyllisk, men när det väl kommer till krita så tror jag den består mestadels av stress och hur många är det inte som stressar runt för att hinna besöka alla släktingar? Haha, det är nästan lite skrattretande. Fast jag vet att den kan vara underbar, jag vet att den kan vara mysig, men det var många år sedan man hade den känslan.
Jag önskar att plånboken var så pass stor så jag kunde ta med alla jag ville och flyga utomlands, det vore nice. Att aldrig behöva känna eller tänka, för helt plötsligt så blir julaftonen bara vilken dag som helst på året.

Förlåt mig Kajsa för min negativa bild på julen.
Däremot kan jag påpeka att jag får många mysiga julsms, dem gör mig faktiskt glad och ger mig en känsla av att julen kanske trots allt inte är så deppig?
Sms:na får mig ialf att vilja se med en mer postiv syn på det hela och faktiskt försöka få ihop det, så som det ska vara. Drömma kan jag ialf få göra.
Men säger bara det, sluta inte upp med dem sms:n, för dem inspirerar mig:)